Så mycket besök våra brukare fått i helgen och vi personal har fått många trevliga pratstunder.
Det är alltid lika roligt när ni kommer!
I lördags fikades det med skånsk äppelkaka som just en anhörig till en av våra brukare bjöd på.
Vi har även haft besök av Signe...
liten trind och go kommer hon i korridoren med ilfart,
äntrar matsalen i ett huj för att eventuellt snappa upp någon godbit.
Man vet ju aldrig...
det kan ju vankas något gott.
Signe,
hon e poppis hon.
På helgerna händer det ju inte så mycket i vårt hus eftersom vi inte är så mycket personal då av förklarliga skäl.
Dagarna kan bli lite långa då för våra brukare.
Då är det ju lite extra kul att ni anhöriga kommer på besök.
Vi personal gör ju det där lilla extra med att duka lite finare,
tända lite ljus och sitta ner med dom och prata och skoja.
Sådana saker får oss att känna att vi faktiskt betyder mycket för våra brukare.
Och ibland tänker man kanske inte så mycket på det som personal,
men nästa gång du kommer in till en brukare och hon eller han tar dina händer och visar för dig att det du gjort betydde mycket...
då blir man glad.
Sen har vi vår
"goe sjöman"
som alltid skrattar och skojar med oss.
Det kan i stort sätt kvitta om det är tidig morgon eller det är läggdax,
han skojar alltid och vi har en speciell jargong som gör att det känns extra roligt.
Jag skrattade gott åt honom i går kan ni tro...
för jag brukar säga till honom att han ska sträcka på sig när han står upp...
"ja du Ninnie sa han...
skulle jag träcka på mig varje gång du säger till mig skulle jag snart vara 3 meter lång"!!!
Gemenskapen med de våra är stor på vår lilla paviljong och jag blev glad i hjärtat igår när en av damerna tog den lilla rosen som någon stuckit ner i en ramlösaflaska vid hennes plats
(den enda överlevande från en stor födelsedagsbukett),
luktade på den,
och med ett brett leende sa sa
"den är min".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar