Ingenting är längre sig likt i vårt hus,
ingångar har blockerats och numera kan man bara skönja byggjobbarna bakom plastskynkena till de olika utrymmena.
Ibland känns det som om man inte känner igen sig när man kommer till sitt arbete.
Många ljud som vi inte känner igen har vissa dagar gett många frågor från brukarna och ibland kan vi förklara men ibland inte.
Som en av våra brukare sa en dag när han kom körandes i sin rullstol från rökrummet.
- Vet ni vad allihopa,
det ser ut som om en av byggjobbarna dammsuger en av de stora salarna i korridoren,
men det var värst vad den låter...
Förmodligen var det en betongslip som någon körde över golvet där det sen ska utövas gymnastik.
Både "bingotanten" som Mariette kallas i brukarnas mun och "Gympatanten" Wiveca får pussla när de ska ha sina aktiviteter.
Det är inte lätt alltid men vi hjälps åt.
Ni anhöriga har ju också blivit omdirigerade när ni kommer på besök till oss.
Nu går vi mot ljusare tider och man märker att ljuset håller i sig längre och längre om kvällarna.
Nu längtar både vi och brukarna till våren med allt vad det innebär, kaffestunden i vår trädgård, fågelkvittret och småfåglarna som glatt pickar i sig smulorna som hamnat på marken.
Ytterligare en ny brukare har flyttat in hos oss och jag vill passa på att välkomna henne till oss.
Brukarna på vår lilla paviljong är väldigt sociala av sig,
och många så till den milda grad att det kör in i varandra och sen inte själv kan komma loss med sina rullstolar...
Många skratt har vi fått...
både brukare och personal när vi har fått komma till undsättning.
Veckan har varit lugn och fin och till helgen som kommer hittar ni Mari och Andreas på vår lilla paviljong.
Väl mött!!!
Ninnie
