Varje människa är en berättelse

Varje människa är en berättelse

Inte så ofta man tänker på det kanske.

Men det är ju så...

Det kan vara lilla Agda...

hon har levt ett rikt liv hon.

Har fortfarande sina 2 barn kvar i livet, 

hennes make gick dock bort i fjol och då mådde Agda inte så bra.

Men med god kontakt med sina barn så övervann hon den tiden.

Livet har förändrats en del för Agda nu, 

hon klarar inte längre av sina dagliga sysslor som hon delvis får hjälp med av hemtjänsten.

Agda blir lätt arg...

lätt irriterad...

arg för att saker och ting inte längre fungerar som HON vill att de ska göra.

Irriterad för att HON vill kunna...

Vill kunna GÖRA saker som förr.

Äldsta sonen har till och med börjat prata om att flytta???

Flytta vart?

Till ett hem sa sonen i går eftermiddags vid kaffetåren som han lyckats klämma in med "lilla mamma" mellan jobbmötena.

Vadå för hem, Agda funderar...

klart att hon vet att det finns "gamlingar" som bor på sådana och får hjälp med sina dagliga bestyr.

Men vadå...

hon vill minsann inte bo med människor som hon inte känner,

sitta med människor som hon inte känner i matsalen och äta,

sitta med människor hon inte känner och gymnastisera...

bara för att det är bra, 

bra för lilla kroppen och så blir man klar i lilla knoppen.

Brrr...

Agda ryser vid tanken.

Nej, hon vill inte...

Hon vill vara här hemma, 

pyssla med sin blommor, 

laga sin egen mat, 

gå ut när hon vill, 

lägga sig när hon vill och inte när det finns tid till att 

"lägga henne".

-Nu ska du lägga dig lilla Agda...

NEJ!

BESTÄMT NEJ!

Jag vill inte skriker Agda till sina barn...

Snyftar tyst...

Jag vill inte...

Mår sämre...

kan inte längre gå upp på pallen för att nå den där skålen på översta hyllan som hon bara måste ha.

Yrseln kommer och går, 

ibland går hon inte ut på flera dagar...

vågar liksom inte...

Tänk om hon blir yr.

-Har du varit ute i veckan mamma, frågar sonen,

Javisst , har jag det...

Jag var nere på servicecentret och åt härliga kåldolmar igår...

och i förrgår pratade jag länge med Lis i telefon.

-Men mamma, Lis har ju varit död i ett par år nu...

Ja, ja, men då var det någon annan jag pratade med svarar Agda tyst.

Sonen tittar på matsedeln och konstaterar att det var inte kåldolmar igår...

på servicecentret.

Skorna och hennes kappa verkar vara orörda,

det är nog så att mamma inte varit utanför dörren på dagar.

Så kommer då den dagen då det inte fungerar längre och

Agda får en lägenhet på Solens vårdboende.

Nu ska vi gå och titta på din nya lägenhet lilla mamma.

Han tar Agda under armen och styr stegen mot ingången.

Personalen är jätte kära och rara mot henne när de välkomnar henne till solens vårdboende.

Här inne hos oss lyser solen alltid det är därför vi heter som vi gör, förklarar en av flickorna som arbetar där.

Ja, ja...

tänker Agda...

så här blir det nu...

det här är sista resan på mitt liv.

Så här kan det nog te sig för många av våra boende,

detta är bara en uppdiktad story...

Slutet på den får ni själv tänka er, 

för det finns många livsöden, 

positiva eller negativa och jag vill inte avgöra denna till er.

Varje människa är en berättelse i sig!